Inka Skribent

Inka Skribent

Om bloggen

I denna blogg berättar jag om mina böcker och om pågående skrivande och planerade bokprojekt.
Jag lägger också in texter och bilder som har publicerats i olika tidskrifter.

Jag har en annan blogg också: Inkas Skrivhörna och jag publicerar sedan många år dikter på Poeter.se.

Kommentarer är mycket välkomna!


Tidningar och TV, HALLÅ HELA PRESSEN !

REFLEKTIONER & DAGBOKSBLADPosted by inkaskribent Fri, December 29, 2017 19:34
Reportern som intervjuade mig frågade om jag har fått någon uppmärksamhet för mina böcker. Och visst har jag det - Men inte särskilt mycket av sådan uppmärksamhet som han menade - i tidningar och TV... Hallå hela pressen smiley ...

Från mina läsare, mina vänner, mina släktingar däremot - massor med sådan uppmärksamhet av härligt engagerad intim sort har jag verkligen fått. Sådan som värmer i hjärtat och sporrar lusten att skriva vidare, att berätta mera!
Så TACK TILL ER ALLA !!
PS
På journalistens frågor gav jag uttömmande svar
Jag var eld och lågor, men bara liten tumme blev kvar
Till och med den långa titeln på min trilogis första bok
slarvade han när han skrev ut - så det blev helt på tok







  • Comments(0)//inkaskribent.girafforlag.se/#post17

SKUGGOR I MIN BACKSPEGEL - Rapport från ett lärarrum

REFLEKTIONER & DAGBOKSBLADPosted by inkaskribent Sun, October 01, 2017 16:43
... det finns olika sorters övergrepp - och alla utförs inte av män

Det var som en klo som krafsade i mej, slingrade sig mellan revben och bröstben upp till halsgropen, rev runt, smetade ut mej, nitade fast mej i skarven mellan mej och de andra.
Det började när jag inte längre kunde gå upp för trappan till jobbet, för att mina ben skakade vertikalt från fötterna till höfterna. Jag måste vända och gå ner igen, baklänges. Innan dess hade jag gömt mej gång efter gång inne på toaletten, den utanför personalrummet mellan högstadiet och mellanstadiet, där uppe på andra våningen. Där inne hade jag ställt mej varje dag under en längre tid, längre än alla andra tider då jag har ställt undan mej någonstans. Det var också då jag började gråta i takt med de såriga tankarna, de som sved mer för varje gång någon stack mej i mellangärdet. Det var något de gillade att göra, de andra, för då blev jag svag. Inte så där stark och glad som jag hade varit när jag började jobba där; sådan så att de riskerade att förlora sina positioner och mista sina Caligulakonturer.
Å, det här gör ont att berätta, därför har det fått ligga härinne i fjorton år. Jag har inte nått in till det. Inte lyssnat på det. Inte tittat på det. Och nu vet jag inte om det har krympt ihop, börjat torka ut eller om det har legat och lagrats och fått värre styrka, som Danske Ole, den där osten med svart skal, den som luktar så det stinker när man plockar fram den ur kylskåpet. Det vet jag inte ännu, jag har bara gläntat lite på dörren. Nu kikar jag i smalaste springan dit in. Jag håller emot så att bara ytterst lite sipprar ut, sedan stänger jag igen. Ändå hinner något ta sig igenom och snöra ihop min mage tills jag vill kräkas... som då.



  • Comments(0)//inkaskribent.girafforlag.se/#post15

Fastän världen är full av stora och viktiga frågor...

REFLEKTIONER & DAGBOKSBLADPosted by inkaskribent Sun, October 01, 2017 16:31
Först tänkte jag gömma mej bakom Viola, som jag gjort många gånger, men DETTA ska jag våga säga alldeles själv:

Det händer att jag känner mej fångad i den existentialistiska rädslan - så som kanske alla ensamma känner ibland. (När jag är tillsammans med andra glömmer jag bort den!)
Och hur det än är med det hela - trots livets härliga dofter, kärleksfulla relationer och lekfulla stunder - Pär Lagerkvist hade rätt: Man är gäst hos verkligheten, åtminstone i den ensamma rädslan är man en gäst hos verkligheten.
Det som hjälper är MUSIK. Ett piano och en violin kan vara tillräckligt för att jag ska förmå omfamna tomheten. MINIATYRER för STOR ENSAMHET... (Men å andra sidan - Det är så vackert så att jag börjar gråta igen 😏🙂😃)

  • Comments(0)//inkaskribent.girafforlag.se/#post14

MEJL FRÅN BIBLIOTEKSTJÄNST

REFLEKTIONER & DAGBOKSBLADPosted by inkaskribent Mon, July 17, 2017 21:32
JAG FICK ETT MEJL FRÅN BIBLIOTEKSTJÄNST IDAG

”Hej,

Bifogar här vår beställning!”

BTJ. Dessa tre bokstäver i just denna ordning. Författarens drömuppfyllelse kommer ett kliv närmare. Åtminstone den här författarens. Jag läser dem igen: BTJ.

Hjärtat tar en tur ner i magen och upp igen på ett ögonblick. Nu ska det hända. Snart ska en massa bibliotek ha mina böcker i sina hyllor. Åtminstone en massa bibliotek i södra Sverige. Åtminstone i Halland och Skåne. Eller i alla fall i södra Halland och södra Skåne.

I raden för bilagor ser jag den – en PDF med namnet Inköp, en fil som ska öppna dörren till nya läsare för mina böcker. Äntligen. Första delen av Violatrilogin förbigick de med tystnad. Först slarvade de bort de två böcker som jag hade skickat till dem direkt när de kom från tryckeriet. När jag ringde och undrade vad de tyckte om boken, då kunde de inte hitta dem. ”Skicka två till” sa damen i luren. Sagt och gjort, jag skickade två vackra böcker till, sedan väntade jag igen. En månad, två månader, tre månader – så lång tid kan det ta, sa författarkollegor. Sedan ringde jag igen och de svarade faktiskt, trots att de hotar på sin hemsida med att de inte har tid att besvara frågor från författare. Blir det en recension så hör de av sig. Punkt. Några beställningar droppade in, men jag tror inte att NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN sa hon och packade ryggsäcken finns på fler än 10 bibliotek. Och då har jag räknat de obligatoriska sju, som tryckeriet skickar varje ny bok till. I Laholm ska den finnas, där har Sanni beställt den och i Halmstad har Monika och Ulf beställt den. Jag vet att den finns i Ystad också och att det exet skickas till både Tomelilla och Skurup när någon vill låna den. Det biblioteksområdet beställde nämligen bara en enda bok att dela på.

Den här gången har jag inte hört av mig till BTJ, men det har ju inte gått mer än en månad ännu sedan jag skickade den rosa snygga boken i två exemplar. SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA sa hon och steg upp - det är väl ändå en titel som kan göra bibliotekarierna en liten gnutta nyfikna? Någon recension har jag inte fått nu heller, i så fall hade de ju hört av sig, men nu har jag i alla fall fått en beställning. Jippeee! Recensionen kan jag vänta på ett par månader till, jag är ju van nu. Det känns lite grand som när jag har köpt en skraplott och går omkring med den i plånboken länge, länge, länge. Det blir som en hoppfullhet som en vill vara rädd om, inte förlora hoppet, liksom. Ja, ni vet vad jag menar.

Själva mejlet är ganska skrämmande, det ser mer ut som ett strafföreläggande än som ett brev eller en beställning:

OSV… Ni ser ju själva! Det ser nästan livsfarligt ut, ska en verkligen våga öppna bilagan?! Men de tänker kanske att författare är lite dåliga på att läsa instruktioner? Då är det bäst att skriva med fetstil och STORA bokstäver och understruket och med röda bokstäver och, för säkerhets skull, både rött och fett här och där… DÅ ska nog budskapet gå fram. Tänker de kanske. Eller förefaller de åtminstone tänka, bibliotekarierna på BTJ.
Själv tänker jag att jag ska öppna den där bilagan och börja packa böckerna som de har beställt. Acrobat Reader är tjänstvillig och snabb - Upp flyger orden, tanken stilla står… 1. Det första jag ser är en etta under rubriken Antal. En bok alltså. De beställer en bok. Vid noggrannare granskning ser jag att det INTE är min nya bok de vill ha. Nej, de vill ha min FÖRRA bok.

Jag borde ha gjort som med skraplotten.





  • Comments(1)//inkaskribent.girafforlag.se/#post12
Next »