Inka Skribent

Mitt hjärtas kammarspelPOESI

Posted by inkaskribent Mon, November 12, 2018 16:28

I den dag som är
blandar sig ord
de från himmel
de som doftar jord
in i mitt hjärtas kammarspel
medan jag smälter och töar
och i min själ blir
plats för
symfonierBlog image



Brev till mina vänner - Visst känns det tomt, men ...REFLEKTIONER & DAGBOKSBLAD

Posted by inkaskribent Tue, October 30, 2018 22:30

Blog image
Det känns lite tomt efter Viola men jag har ett nytt bokprojekt igång. Det är också en roman men mera åt dramadokumentärhållet, då jag avser låta hela historien vila på en självupplevd "byggstomme" från mitt vuxna liv med en fiktiv ”överbyggnad” och påhittade namn.

Jag vet faktiskt ännu inte riktigt vilken genre den ska platsa i, men jag tror att hela boken kommer att bli en berättelse inifrån ett stort gammalt tegelhus i två olika tider med 22 års mellanrum, då jag befann mig där av olika skäl.

Jag har hållit på med den här berättelsen vid sidan om Violatrilogin, ja, faktiskt började jag på den först, men det var så många svåra obehagliga känslor som dök upp, så att jag inte klarade av att fortsätta skrivandet. Det gav mig ont i magen och jag grät för mycket vid minnena därifrån …

Men nu är jag igång med den igen och det är en oerhört spännande stor utmaning för mig. Nu SKA jag klara av det!

Då, 2015, lät jag Viola ta över; att skriva hennes "saga" gjorde mig mest glad och nyfiken och ivrig ... under de mer än tre år jag höll på med Violatrilogin. Tycker någon att jag ska skriva mer om henne? Kanske 10 år senare? Eller varför inte (som min vän litteraturdocenten i Lund föreslog) en prequel – en berättelse som utspelar sig före originalet. (Alltså en efterföljare i verkligheten, men en föregångare i fiktionen.)

Jag kände inte till det ordet förut, men denne min vän och hans fru säger att de gillar böckerna skarpt och vill veta mer om Violas ”hippieliv”, – hennes bakgrund i kollektiv i Lund och som aktiv i musikrörelsen under 70-talet – och de lärde mig alltså detta begrepp, prequel. Intressant och kul!

Men själv är jag mer sugen på att fortsätta framåt i Violas liv, med ett stort kliv i tiden; om jag alls ska skriva mer om henne?

Den 13 oktober var jag med på Skånska Bokmässan i Lund, det var riktigt upplyftande! Då blev jag också ombedd att delta i Författarnas Bokafton på Skillinge Teater den 24 november.

Där får man sälja sina böcker och jag ska framträda med läsning och sång, liksom på Bokmässan i Lund. (Detta tycker jag är så kul, så att jag ska lämna återbud till Halländska Bokmässan i Kungsbacka, eftersom den också är 24 november.)

Annars är det faktiskt nästan lite deprimerande att det ska vara så svårt att sälja sina böcker. Marknadsföring är inte min starka sida!!!

Usch, jag känner mig som en skrytmåns (det kallades så när jag var barn) om jag gör reklam ”för mig själv” bland främlingar. Jag är säker på att de flesta vet vad jag menar. Det kom nog med uppfostran …

Helst skulle jag önska att biblioteken runt om i Sverige köpte in mina böcker, men det är ytterst få som gjort det.

Att komma in i Bibliotekstjänsts reklamblad och utskick till biblorna är svårt – såvida man inte skriver barn- och ungdomsböcker, facklitteratur, historiska skildringar eller deckare, för då tycks vägen vara öppen. Och om man är en känd person, förstås!

Ett antal Universitetsbibliotek är obligatoriska, de tar s.k. pliktexemplar direkt från tryckerierna, men i övrigt finns mina böcker bara på sådana bibliotek där någon besökare/läsare har önskat dem för inköp. Jag drömmer om att alla alla alla mina vänner och era vänner och … ska gå till biblioteket och fråga efter Violatrilogin! 😊

Nej, nu kan jag inte begära att du ska orka läsa mer av mina funderingar.
Jag avrundar med mina varma tankar
och Kram!

Inka

Blog image Så här såg jag och mitt bokbord ut på Skånska Bokmässan. smiley



MAN TAR VAD MAN HAR sa hon och sträckte sig efter månenROMANER

Posted by inkaskribent Thu, July 19, 2018 23:13

VIOLA BJÖRK hur ska det bli med alla dina drömmar?
Dina planer, dina längtor, dina äventyr ...
Vad fann du bakom dina vilsevägar?
BOKEN FINNS NU - Avgörandet är här!
I Violatrilogins tredje (avslutande?) bok berättar Viola själv.
Beställ eller läs mer på www.girafforlag.se
Blog image

VIOLA VACKLAR VIDAREROMANER

Posted by inkaskribent Mon, May 28, 2018 00:37

Ett stycke ur tredje boken i Violatrilogin av Inka P.
Blog image
Benen styr mig ut från kaféet, tvärs över gatan och in i parken, utan att jag alls har tänkt mig dit. Den verkar mindre än min egen kära park. I närheten av den gamla befästningsporten slungas en skummande vattenkaskader högt upp i luften ur en rund fontän. På andra hållet, närmare ån, syns på en höjd den lilla gula byggnad som kallas Rotundan. Framför den står ett jättelikt vackert lärkträd och nedanför kullen finns en njurformad näckrosdamm. Det blir dit jag går och där, invid en gammal stentrappa helt nära den vackra vitmålade träbron, hittar jag en bänk, halvt gömd bakom rhododendron- och azaleabestånd. Ovanför trappan löper en allé av stora träd, mest lindar ser det ut som, där några människor flanerar åt båda håll. Jag slår mig ner och lutar mig mot ryggstödet, knappt synlig för dem där uppe och nästan inbäddad i stillhet.

***

Att vara frispråkig inför främlingar tar på krafterna och det får jag vänja mig vid, för jag har beslutat att inte svälja mina ord längre. Det jag sa menade jag – att det givetvis är precis lika okej för kvinnor som för män, att ta för sig även när de närmar sig de sextio. Jag trodde väl ändå att vi hade kommit lite längre, men tabut kring äldre människors sexlust verkar ha nio liv, minst. Så det är bara att fortsätta utmana det. Därför skrev jag min insändare, hade de inte fattat det när de hörde av sig? Och det var den främsta anledningen till att jag hade gått med på att träffa dem. Det förvånar mig att en journalist har så lite hum om det som händer omkring honom. Jag vill minnas att det är minst tre år sedan Elsie Johanssons roman ”Sin ensamma kropp” om den sexlängtande fru Parre kom ut. Och då var Maliss, som hon kallades, till och med över sjuttio – alltså femton år äldre än jag.

Nu vill jag komma vidare. Ett sätt att reda ut från grunden vad det är som har stått i vägen för mig, kan vara att jag berättar. Först och främst vill jag ta itu med de hinder som jag har accepterat och således undvikit att göra något åt. Men det verkar lättare tänkt än sagt. I åratal har jag lunkat på och funnit mig i spelreglerna. Eller i alla fall anpassat mig efter dem, ända tills mina egna gränser har blivit otydliga. Mina avvikelser från det allmänt brukliga – snedsprång som Stina säger, fastän hon uppmuntrar mina eskapader – har jag dolt väl och låtit vita lögner bli en av mina starka grenar. Nu vill jag inte längre. Det är som om någon eller något har rubbat min klocka, min plats i världen och mina roller börjar sätta sig. Jag ser min egen storyboard träda fram, ruta för ruta intill denna stund. Och härifrån ämnar jag ta hand om regin själv.