Inka Skribent

Inka Skribent

Om bloggen

I denna blogg berättar jag om mina böcker och om pågående skrivande och planerade bokprojekt.
Jag lägger också in texter och bilder som har publicerats i olika tidskrifter.

Jag har en annan blogg också: Inkas Skrivhörna och jag publicerar sedan många år dikter på Poeter.se.

Kommentarer är mycket välkomna!


SINGEL I SOFFAN Del 1

KORTPROSAPosted by inkaskribent Mon, February 01, 2016 15:45

VÅGA TRO PÅ KROPPSSPRÅK
illustrerad av konstnär Carin Person Åström

En kompis sa till mig: ”Varför sitter du bara och väntar? Girlpower är flörtpower. Kvinnor tar initiativ till två tredjedelar av alla kontakter. En ska bara va lite smidig, han ska tro att han tog första steget, att han erövrade dej. Många män fungerar fortfarande som neandertalarna. Nån utvecklingspsykolog har forskat fram att graden av kurvighet motsvarar dragningskraften! En kvinnas midjemått får vara högst 60 –70 procent av hennes höftmått, om hon ska vara riktigt attraktiv för män. Visst är det skrattretande!”

Vi kvinnor har för länge sen kapat bojorna till våra urmödrar. Annars skulle vi välja den största och starkaste mannen, en som kan beskydda oss och släpa hem rejäla bytesdjur. Men vi dras till känsliga veka män som Björn Kjellman eller spännande intellektuella som Stig Larsson eller Bruno K Öijer. Vi vet att vi kan släpa hem bytet alldeles själva.

Ska du hitta en man måste du lära dig flörta, det har jag förstått nu. Våga lita till kroppsspråket och låt reptilhjärnan härja fritt!

Exempel 1, på puben: Fixera honom med blicken. Le. Lyft på ögonbrynen så att ögonen blir större. Sänk snabbt ögonlocken efter en stund, verka lite oåtkomlig. Du kan ta till lite grövre artilleri också. Dock inte blinka mot honom, det är fånigt. Nä, det handlar om att få igång ett samspel, som en dans där en turas om att föra: Du ler, han ler. Du lutar hakan i handen, böjer huvudet tills din nakna hals exponeras och stryker den långsamt upp och ner med handen, han sätter armbågen mot bordet och gnider hakan med fingrarna. Du tar upp ditt ölglas, han tar upp sitt ölglas. Du låter lite skum hamna på överläppen och gnider bort det med en fingerspets, han torkar munnen med baksidan av handen. Sen kan det va läge att gå över till hans bord och fråga om den tomma stolen bredvid honom är ledig. Eller svepa ölen, gå till disken och beställa en ny, råka stöta till honom lite lätt på vägen tillbaka och säga ”Oj då! Hur gick det?” Nappar han inte då så har du satsat på fel häst…

Exempel 2, på stan: Vik inte undan med blicken, så fort en man sneglar på dig. Men du ska inte gå runt och stirra karlar i ögonen, lite psykologisk finess måste till. Du kan le först, innan han gör det, och kolla om han har nåt intresserat i blicken. Och nåt intressant. Det måste till också, det kan inte hjälpas. Hur pilsk du än är, så slocknar lusten om han verkar vara en dönicke. Eller nån machotyp. Definitivt om det är en streber. Och dokumentportfölj får han absolut inte ha, om du frågar mig. Slips är också uteslutet liksom liten smal mustasch, typ tangorabatt. Det klarar jag bara inte. Eller Elvispolisonger.

Nä, jag vill bara ha en helt vanlig man med sliten brun skinnjacka och jeans. Inte uppblåst och vältränad, bara smidig och avspänd. Med svikt i stegen och rakryggad. Och med ganska mycket innanför skallbenet. Humor måste han förstås ha, det är en självklarhet. Plus värme och vitalitet. Förutom att han naturligtvis måste vilja vara en jämlike med mig. En solidarisk och någorlunda politiskt medveten kille, helt enkelt. Åt vänster, alltså. Nåt annat är inte att tänka på. Med miljöansvar så klart, men det har han definitivt om han är vänster. Ja, nåt i den stilen skulle duga gott åt mig. Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Jag letar fortfarande. Funderar på att börja på nån sorts mental träning eller meditationskurs. Dit kommer väl varken machos, guldkedjetyper eller dönickar. Fast nu för tiden skickar vartenda företag sina chefer på såna kurser. Hu, vilken syn. Tio svarta dokumentväskor med guldspännen i rad längs väggen. Kritstrecksrandiga kavajer på alla stolsryggar och ett gäng rakvattenstinkande karlar på orangea meditationsmattor, viftande med armarna i sitt livs första andliga session. Nä, den risken tar jag inte.

En kan svara på en kontaktannons, men de är oftast så trista och fantasilösa. Typ ”Intressen allmänna – och så dig, naturligtvis!”.

Kanske nån kontaktsajt på nätet, så en kan chatta och mejla ett tag och luska ut lite om honom först. Det finns säkert spännande, självständiga män som surfar runt efter en kvinna. De som loggar in under signaturen ”Macho” eller ”Atletiskt byggd” är ju lätta att undvika. Man kan ha flera kontakter i gång samtidigt, inte så dumt.

Det kan i och för sig dra ut på tiden. Hur länge måste en hålla på och skriva innan en vågar träffas? Tänk om en stöter på en galning. Bäst är att mötas på en offentlig plats och ta med nån kompis. Kännetecken då? Blomman i knapphålet skulle kunna vara en lagom komisk start för samtal. Jag kan ha min bakom örat. Eller kanske i urringningen? Nä, så knäppt. Det är hormonerna igen. Jag håller den i handen. Om jag har den i fickan först, kan jag kolla in honom i smyg och helt sonika dra, om han ser skum ut.

Men varför skulle de finnas på en kontaktsajt om de är nåt att ha? Och det är ändå alldeles för omständligt, jag vill ha en älskare nu! Det får nog bli en kurs ändå. Men det lär väl inte existera några ”Så hittar man en älskare”– kurser.

Nu vet jag… jag har det! Jag startar en kurs själv. Det måste finnas hur många som helst – både kvinnor och män – som behöver lära sig flörta. Kan det finnas bättre sätt att träffa andra som går omkring och suktar efter sex? Genialt! Varför har ingen kommit på det förut? Alla deltagare får i uppgift att komma med egna förslag, sånt de har upplevt eller hört talas om. Eller bara drömt och fantiserat om. De får träna på varandra. Det kan bli väldigt omväxlande. Tänk på hur olika en femtioårig fransman och en svenskfödd datanörd i trettioårsåldern tar kontakt med det motsatta könet. Eller en förtioåring från Texas med en blyg värmländska i medelåldern. Till tonerna av ”Rosa på bal”, med vit linneduk och några fladdrande ljuslågor på bordet. Får en dricka vin på en ABF – kurs? En kan väl smyga med det, för det behövs nog, om deltagarna ska komma loss. Inom rimlig tid, alltså.

Det går tio träffar på en kvällskurs, alltså nästan tre månader. Kan en hålla på så länge? Bara med att flörta? Måste en ha kurslitteratur? Finns det? Vad ska jag säga när studieförbundet frågar vad det är för sorts kurs jag har tänkt mig? ”En flörtkurs” kan jag väl inte svara? ”Vågar du ta kontakt?” kunde den kanske heta. Eller bara ”Kontaktövningar”. Fattar nån vad det innebär? Det kanske låter som en dramakurs. ”Lösa förbindelser” vore förstås ärligast, men då ringer de till sedlighetspolisen. ”Lär dig komma överens” då, det låter väl helt ofarligt? Men trist. Det luktar familjeterapi. ”Vad är personkemi? – En kurs för dig som vill lära mer om dig själv och andra.” Där har vi det! Kanske… inte. Dit skulle bara torra teknokrater och byråkrater bli skickade av sina kvinnor, för att de tycker att de är usla i sängen.

Nä, det verkar omöjligt! Ett projekt med lång framförhållning är inte precis vad jag har i sinnet nu. Lite mer bråttom än så har jag. Väldigt bråttom, faktiskt.

Om jag skulle ta och ringa Charlie i stället? Han och Rita har inte haft sex på åratal, det vet jag. Inte sen hon bestämde sig för att allt sånt är ointressant. Jag fattar inte hur han orkar fortsätta med henne.

– Hej Charlie! Det är Viola. Du, jag har tänkt mycket på hur du och Rita har det. Skulle vi inte kunna träffas och prata lite, bara du och jag alltså? Det är så fint nere vid havet nu, vi kan ju ta en promenad på stranden…



  • Comments(1)//inkaskribent.girafforlag.se/#post0