Inka Skribent

Inka Skribent

Om bloggen

I denna blogg berättar jag om mina böcker och om pågående skrivande och planerade bokprojekt.
Jag lägger också in texter och bilder som har publicerats i olika tidskrifter.

Jag har en annan blogg också: Inkas Skrivhörna och jag publicerar sedan många år dikter på Poeter.se.

Kommentarer är mycket välkomna!


Brev till mina vänner - Visst känns det tomt, men ...

REFLEKTIONER & DAGBOKSBLADPosted by inkaskribent Tue, October 30, 2018 22:30

Det känns lite tomt efter Viola men jag har ett nytt bokprojekt igång. Det är också en roman men mera åt dramadokumentärhållet, då jag avser låta hela historien vila på en självupplevd "byggstomme" från mitt vuxna liv med en fiktiv ”överbyggnad” och påhittade namn.

Jag vet faktiskt ännu inte riktigt vilken genre den ska platsa i, men jag tror att hela boken kommer att bli en berättelse inifrån ett stort gammalt tegelhus i två olika tider med 22 års mellanrum, då jag befann mig där av olika skäl.

Jag har hållit på med den här berättelsen vid sidan om Violatrilogin, ja, faktiskt började jag på den först, men det var så många svåra obehagliga känslor som dök upp, så att jag inte klarade av att fortsätta skrivandet. Det gav mig ont i magen och jag grät för mycket vid minnena därifrån …

Men nu är jag igång med den igen och det är en oerhört spännande stor utmaning för mig. Nu SKA jag klara av det!

Då, 2015, lät jag Viola ta över; att skriva hennes "saga" gjorde mig mest glad och nyfiken och ivrig ... under de mer än tre år jag höll på med Violatrilogin. Tycker någon att jag ska skriva mer om henne? Kanske 10 år senare? Eller varför inte (som min vän litteraturdocenten i Lund föreslog) en prequel – en berättelse som utspelar sig före originalet. (Alltså en efterföljare i verkligheten, men en föregångare i fiktionen.)

Jag kände inte till det ordet förut, men denne min vän och hans fru säger att de gillar böckerna skarpt och vill veta mer om Violas ”hippieliv”, – hennes bakgrund i kollektiv i Lund och som aktiv i musikrörelsen under 70-talet – och de lärde mig alltså detta begrepp, prequel. Intressant och kul!

Men själv är jag mer sugen på att fortsätta framåt i Violas liv, med ett stort kliv i tiden; om jag alls ska skriva mer om henne?

Den 13 oktober var jag med på Skånska Bokmässan i Lund, det var riktigt upplyftande! Då blev jag också ombedd att delta i Författarnas Bokafton på Skillinge Teater den 24 november.

Där får man sälja sina böcker och jag ska framträda med läsning och sång, liksom på Bokmässan i Lund. (Detta tycker jag är så kul, så att jag ska lämna återbud till Halländska Bokmässan i Kungsbacka, eftersom den också är 24 november.)

Annars är det faktiskt nästan lite deprimerande att det ska vara så svårt att sälja sina böcker. Marknadsföring är inte min starka sida!!!

Usch, jag känner mig som en skrytmåns (det kallades så när jag var barn) om jag gör reklam ”för mig själv” bland främlingar. Jag är säker på att de flesta vet vad jag menar. Det kom nog med uppfostran …

Helst skulle jag önska att biblioteken runt om i Sverige köpte in mina böcker, men det är ytterst få som gjort det.

Att komma in i Bibliotekstjänsts reklamblad och utskick till biblorna är svårt – såvida man inte skriver barn- och ungdomsböcker, facklitteratur, historiska skildringar eller deckare, för då tycks vägen vara öppen. Och om man är en känd person, förstås!

Ett antal Universitetsbibliotek är obligatoriska, de tar s.k. pliktexemplar direkt från tryckerierna, men i övrigt finns mina böcker bara på sådana bibliotek där någon besökare/läsare har önskat dem för inköp. Jag drömmer om att alla alla alla mina vänner och era vänner och … ska gå till biblioteket och fråga efter Violatrilogin! 😊

Nej, nu kan jag inte begära att du ska orka läsa mer av mina funderingar.
Jag avrundar med mina varma tankar
och Kram!

Inka

Så här såg jag och mitt bokbord ut på Skånska Bokmässan. smiley



  • Comments(2)//inkaskribent.girafforlag.se/#post21